Allt går upp och ner allt snurrar runt, vet inte vad som är rätt eller fel. vissa stunder mår jag bra andra mår jag piss, jag har börjat skolan och jag trodde att det skulle göra så jag inte hade så många tankar men inte för att tankarna har slutat för det dem är i mitt huvud hela tiden och försvinner inte. Frågan är om dem någon sin kommer försvinna. jag har nu varit hemma i två och en hav vecka men inget är bättre det är som det brukar piss. överdosen gav mig en läxa nästa gång jag vill ta mitt liv så ska det vara framför ett tåg eller något som går snabbt. det var dem värsta timmarna i mitt liv. det kändes som dagar men det var timmar. jag har bilder som finns kvar i mitt huvud det finns tankar kvar, jag kan se mig själv framför tåget och ser ljuset sen vaknar jag upp. jag vet vad som händer jag vet vad som jag kommer göra. jag vet inte hur jag ska få bort tankarna jag vill inte börja med medicin igen men jag kanske behöver det.jag vill vissa mormor och mamma att jag älskar dem men jag kan inte leva så som jag gör det går bara inte, alla saker finns i mitt huvud och jag mår piss för det jag vet inte vad jag ska ta mig till vill bara skrika men jag kan inte få ut skriket det går bara inte. det var att tiden på sjukhuset som var jobbigaste jag har varit med om när jag var där så trodde jag att jag skulle gå in i väggen jag ville bara där ifrån men jag kunde inte jag var instängd kunde inte göra något fick inte göra något vad jag än var så var personer runt om mig och kollade till mig det var det jobbigaste jag har varit med om. man fick tid om tänka men det var inte dem tankarna jag ville tänka på som man gjorde när jag var där. om jag kommer/ försöka ta livet av mig så kommer det vara framför ett tåg.