Jag kan ha sätt dig på stan men jag är rädd jag är rädd att bli som du och att det ha den taken i huvudet blir bara jobbigt. jag kommer alltid att älska dig för vad som än händer. Du är mitt kött och blod det kan man aldrig att glömma. Varje dag som går tänker jag på dig jag undrar hur du har det, varför du inte vill ha kontakt med oss, varför du lämnade oss. Ibland tror jag att allt som har hänt beror på mig att allt i mitt liv som är fel är mitt fel och det är jag som har gjort så det har blivit så här. Att det är mitt fel du lämnade oss att det är mitt fel du slog oss att det är mitt fel att jag blev våldtagen. Är allt detta mitt fel eller vems fel är det. Det blir itne lättare när folk skriver att det är mitt fel och att jag får skylla mig själv. Jag vet inte vad det skulle mitt fel eller om bara att jag fans att det blev så här jag vet inte men kanske är det. Jag saknar dig som fan pappa. kan inte fatta att du lämnade mig på min födelsedag för tio år sedna älskar dig av hela mitt hjärta <333