Jag vet inte vad jag ska skriva eller säga. Jag är väll glad för deras skull men jag vet inte hur jag mår själv så bra över att dem är gifta nu. Jag kommer nog aldrig kunna se min lossas pappa mer än mammas man. Det går bara inte, fast dem har varit tillsammans i elva år och nu gifter sig. Men det är något som stör mig. Jag kan aldrig fråga mamma saker om min lossas pappa är där fast jag vet att mamma kommer säga det till han senare. Jag kan inte prata med han om något, eller om jag frågar han en fråga så säger han bara fråga din mamma. Det har aldrig blivit den relationen mellan varandra vi är inte på samma våg längd det ända jag vill är att gråta. Och då är det inte HAPPY tårar det är mer ledsna tårar än glada. Det känns konstigt att veta att mamma och min lossas pappa har gift sig. Det är no efter jag började bråka med dem varje dag och skit förra året så har vi aldrig kunnat få tillbaka en normal kontakt, eller vi hade inte det innan häller men vi kunde prata med varandra utan att gå på någons nerver. Sen så är jag jävligt räd för min lossas pappa efter vi har haft våra gräll. Den sista gången så slutade det med att han tog tag i min arm och tryckte in sina fingrar. Jag brukar inte känna så lätt smärta och om jag får ont så är det hårt någon måste ta tag i mig eller slå mig ska jag säga. Och när han tog tag i mig så kändes det kan jag lova. Sen så vart jag hotad/tillsagd om jag skriker i huset en gång till så kommer jag få hitta någon annan stans att bo. Som tur så har jag mormor men få höra så av sin lossas pappa gör den rädd och orolig att om man blir arg så får jag inte skrika, för då är det bara att leta efter ett nytt hem. Och det gör att jag inte känner mig trygg eller glad hemma. För jag vill kunna bo hemma medans jag går klart gymnasiet. Men vet inte hur fan det kommer gå, vi får ta en dag i taget. Jag vet inte om det kanske beror på att jag hör mina röster eller om det är något annat. Men jag tror jag kanske ska försöka sova men vi får se om jag kommer kunna somna. Men jag kommer skriva mer imorgon om hur jag känner att bo hemma och sedan skriva om mitt barndomshem. Men det kommer imorgon ska försöka få lite blund i ögonen.