Om jag inte hade dig så vet jag inte om jag skulle ha varit i livet. Det kanske låter konstigt att jag säger det men jag börjar att fatta att jag inte kan håla på med det jag gör, jag vet att det är fel och att det inte är bra. Jag kunde inte sov igår jag ringde till dig men du var upptagen så jag väntade jag kollade på mina bilder på min blogg och ville börja skära mig och det har inget med att du svarade jag lovar det var för jag ville se blod eller jag tror det var det. Det var hur svårt som helst att motstå att inte ta kniven eller saxen och bara skära sig. Jag testade och ringa dig för sista gången och du svarade du frågade vad jag gjorde och jag sa inget med gråten i halsen. Direkt hörde du att jag inte mår bra eller att det är något och du frågade vad det var och jag berättade. Jag märkte att du bliv ledsen du vill inte att jag ska skära mig. Du fattar att det är svårt för mig att motstå men efter vi hade lagt på så bliv tankarna bara jobbigare och jobbigare men det fans en tanke som tog över allt och jag hade inte lust att görat. Jag tänkte på dig och hur du skulle må och jag vill inte göra så du mår dåligt för jag älskar dig så jävla mycket.