När jag sitter och lyssnar på låten fields of gold så tänker jag tillbaka under tiden jag har haft det jobbig jag tänker mig att varför ska jag trycka ner mig som jag gör och bara mår dåligt men jag får inget svar på den frågan. Jag vet bara att under hela tiden jag har haft det jobbigt så har jag inte haft någon och prata med, den enda jag har kunnat lite på under den tiden var kniven och mig, men nu har jag fattat att jag har problem och jag måste ha hjälp men jag kan inte prata med vem som helst dem jag pratar med att jag skär mig litar jag på. Jag går inte i skolan eller på stan och ställer mig där och säger titta jag skär mig jag har sakt det till några för men nu har jag verkligen tagit ett steg fram och säger vem jag är som person och jag har problem. Men jag vill inte snacka med BUP dem ringer bara hem fast dem har tystnadsplikt. Okej kanske inte alla på BUP ringer hem men jag vill inte prata med dem för dem fattar inte dem säger att det kommer att fixa sig men det gör det inte fattar inte varför jag ens går dit och prata det ända jag snackar med dem är vad jag har gjort idag och skit. Men men ska nog slut gå ditt inget hjälper när man snackar med dem. Jag har par personer som fattar mig och jag är glad att ha dem i mitt liv. Denna sommaren började piss dåligt jag fick kontakt med killen som våldtog mig men efter jag hade slutat skriva med han på Facebook så fick jag kontakt med Patrik igen och mitt liv vart bara bättre. Och nu när man har han så tänker jag bara hur dum i huvudet är man när man sitter och funderar på att ta livet av sig okej jag har rösterna kvar om jag inte tar min medicin men det är bara att ringa till han och snacka med han för han fattar hur jag känner och vad jag går igenom. Folk tycker kanske ta dina tabletter så kommer du inte ha några problem men tabletterna gör så jag inte ska ha tankarna och röster och inte vara deprimerad men vad fan problemen finns kvar där i alla fall fast man kanske inte ser det för man käkar jävla Happy piller. Dem hjälper att man är glad men problemen kommer alltid att finnas kvar och det vet jag att dem kommer om jag inte börjar snacka om mina problem men jag kan inte bara snacka med vem som helst nu har jag en blogg som jag kan skriva av mig på men jag kan inte snacka med dem face to face om ni fattar vad jag menar. Det är bara jag vet att jag kan snacka med när dem inte känner mina föräldrar som jag vet inte kan ringa till dem och säga vad jag har för problem och skit. Jag är den jag är och kommer inte ändra på mig för det. jag kanske värkar sprallig och glad när man träffar mig. Ibland är jag glad och mår assa bra och ibland så har jag bara mitt face och jag så att ingen ska märka något. Jag orkar inte att alla ska fråga hela tiden vad är det som har hänt och sånt om man är ledsen i skolan och skit så då kör man sitt face och jag det har funkat och det kommer funka nu med, ser varför det inte kommer funka i framtiden men men man vet inte.