Jag börjar kankse må bättre eller kanske är bara en kort period jag vet inte vi får se. Men jag var och pratade med min morbror igår om hur jag mår och skit om livet, mer eller mindre. Och då kom vi in att jag mår bättre när jag bor hos mormor än vad jag gör när jag är hemma. När jag bor hos mormor så skär jag mig inte lika ofta, mår bättre, orkar ofta med att leva. När jag kommer hem så blir det bara fack up allt vill dö och skär mig som fan och vill helt enkelt dö. Och det vet inte mamma om eller någon mer än min morbror. Och han ska nu hjälpa mig att prata med mormor och sen så ska han hänga med mig till bup och sen ska han också vara med när jag pratar med mamma. Jag är rädd att prata med mamma för det kommer kännas att jag gör henne besviken och sårar henne. Men hon kanske förstår vad det är jag menar om morbror finns med och förklarar. Så vi ska kanske göra så att vi pratar med mormor och set vad hon säger om att jag kan flytta hem till henne, men aa jag vet inte hur det kommer bli. Sen om det går för henne så går vi vidare med att prata med mamma. Jag är så jävla tacksam att jag har dig morbror jag vill bara att du ska veta det att du finns här för mig och att du hjälper mig när det är som jobbigast. Jag vill ha sån bra kontakt med släkten men jag har inte det med alla inte med morfar eller någon på min pappas sida. SÅ jag ska göra så gått jag kan för att försöka ha det med dem på mammas sida så att jag har några att prata med och skit. Men nu ska jag vara social mot hunden jag är hund vakt åt. En ful naken - hund är det ;).