Jag började ganska tidigt med att skära mig eller jag vet inte om det är tidigt, men första gången jag skar mig var runt femman. Jag ville inte leva med min familj för mina två lossas bröder satt varje dag och kallade mig för fetto och att jag var så fett att jag kommer döda en person när jag går och så vidare och vidare. Efter det så gick det i perioder med skärandet.  Men i sjuan så gjorde jag det aldrig men jag mådde inte bra för det men när jag började åttan så vände sig allt och jag började sitta och skära mig i handleden igen. Jag började må mycket bättre med det hjälpte inte för evigt och jag började skära mig mer och mer. Nu var det inte bara handleden jag började skära mig utan låren och byxlinningen. och under tiden så blev det bara mer och mer nu när jag började nian eller efter halva terminen hade gått så bliv det som ett måste och jag satt och gjorde det nog en gång i veckan ibland så kunde jag göra det mer en en gång i veckan. Och jag försöker inte skära mig om jag inte har tagit min medicin men vad ska jag göra om mina röster inte försvinner, jag vill inte såra dem jag älskar men jag vill inte ta livet av mig heller. Men detta problem har jag haft länge och jag tror det kommer ta lång tid att jag ska kunna sluta med det jag gör men jag vill bli av med det och inte behöva skära mig för att jag ska kunna må bra. Jag vill inte göra det för jag vet att jag sårar dem jag älskar men jag har hållt på med det i fyra år. Och vet inte hur lång tid det kommer ta för att jag ska bli av med det men jag ska göra allt för att jag ska bli av med det.