fosterfamiljen
När vi kom dit vart vi välkomnade med många kramar och pussar. Min syster och jag var inte dem ensamma barnen där utan det bodde två till syskon, som hete Lisa och Filip. Lisa skulle bli 18 och får inte bo kvar i fosterfamilj för man blir myndig. Och Filip var 15 år. Det var ganska läskigt man visste inte vem personerna var om man skulle sova första gången där, man visste inte riktigt vilka personerna var men, det var bara att sova dem värkande vara snälla så jag var inte rädd så. Men det gick bra att sova i huset jag och min syster delade rum, så det var bra det. Men tiden som gick så verkade allt så bra. Men tiderna för ändrades. Det var slutet på terminen och jag skulle snart sluta lekis, jag var på skolgården och lekte, vi hade rast vi stog i en ruta och skulle stuts en basketboll i olika rutor.
jag stog i ett led och väntade på att jag skulle börja och jag känner någon knackar mig på axeln. jag vänder mig om och ser vem som står där. Jag fick tårar i ögonen det var första gången på ett och ett halvt år jag har sätt han. Jag hoppar upp i hans famn och kramar om han står där länge och känner tårarna rinner ner för kinden. Tänk att man kan hoppa upp i någons famn fast man hatar han så vet man också att man älskar den personen. Han är ju ändå min pappa så jag blir ju glad när jag er han, men efter det så var han tvungen att gå.
När jag kom hem till min foster mamma så visste hon redan om vad som hade hänt och hade ringt till min mamma och sakt att pappa hade varit på min skola. Efter hon hade pratat klart med min mamma så sa hon att mamma var arg på mig och ville inte prata med mig på den dagen. Att höra att sin mamma inte ville prata med henne var det jobbigaste som hade hänt mig. Jag hade ingen och prata med min syster hade fått flyta hem tidiga för att det verkade som hon klarade av att bo hemma men jag var tvungen att bo kvar.
Men eftermin syster hade flyttat hem så vart mitt liv bara värre.
Det räckte inte med att man har det jobbigt med sin pappa nu så blir hälla min värd katastrof.
Jag minns som om det vore igår det hände. Jag var sex år det var innan jag skulle bli sju. Jag var hemma hos min fostermammas syster för jag skulle gå ut och leka med hennes barn hon har tre barn och lovisa och jag brukar ofta leka tillsammans. Men det var hennes bror som var hemma, han släppte in mig i huset och sa att jag skulle vänta därinne tills hon kommer hem. Jag satte mig i köket och väntade du hör jag han ropa (han heter Rasmus) att jag skulle komma in till badrummet för att han skulle vissa mig en sak.....
Klarar inte av att skriva mer, sitter och gråter skriver mer när jag klara av det.
kram, Hemlig
Kommentarer
Postat av: mary jane
same shit har hänt mig, exakt. fast lite mer grövre, klagar ändå aldrig på min uppväxt för utan den så had ejag nt varit så stark som ja e idag.
Trackback
