JappJapp!

Det är första gången i mitt liv jag har haft ont efter jag har skärt mig.
Jag brukade kunna hälla in bläck bara för att känna smärtan men jag har inte gjort något med såren och det är infekterad som fan.  När jag sitter ner och skriver så känns det armbanden skär in i såren men jag kan inte ta bort dem för så kommer folk fatta vad jag håller på med. Det har bildas var och skit och det är första gången jag börjar tänka att det är farligt. Jag vet inte men handleden och hela vägen runt är röd och infekterad. Denna gång har jag fan inte en aning om varför jag gjorde det. Men jag vet vad det var jag lyssnade på som gjorde att jag skar mig. Och det var röster, när jag hör dem så tänker jag vad fan om jag inte gör det så kommer någon jag älskar att dö. Det är som tvångs tankar jag skär mig inte för att jag har det jobbigt  Häller. Jag kan vara hur glad som helst men ändå skär jag mig. Jag vet inte vad jag ska göra för att tankarna ska försvinna jag vill inte att dem ska vara kvar. Men jag kan inte gå och prata med vem som helst heller. Jag vill kunna lita på personen jag ska träffat och prata med så det är inte många som vet om allt som jag har varit med om jag har in5te berättat allt i denna blogg vi får se om jag kommer kunna göra det. Jag vet inte om jag kan göra det. Jag har möte med BUP och då ska vi se om jag har skärt mig något mer och om medicinen har hjälpt, men jag kan säga redan nu att den inte har hjälpt mig något under den tiden jag har höjt dosen. Så jag tror att jag måste höja dosen ännu mer men vi får se vad dem tycker jag vet inte om jag ska berätta om mina röster och tankar som jag har i huvudet. Jag tror det blir bild senare på bloggen men jag vet inte om jag orkar mår inte så bra har ont i hela kroppen och tror att mina problem med leder och skit börjar bli värre. Det är till anledning till att jag mår piss jag kan inte träna utan att jag får ont i leder och rygg och tår. Det kan sluta med att jag bara ligger i sängen och käkar tabletter med hopp att det går över men det gör inte det. Sen  ska jag inte äta tabletter för jag har ätit för många. När jag ville ta livet så käkade jag minst 30 tabletter efter varandra och det har satt sina spår det med. Men nu ska jag bara lägga mig ner i sängen och önska att mitt liv var perfekt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0