idag var det min pappas födelsedag den 24/6. Det känns bara konstigt man kan inte säga grattis är det konstigt att jag vill säga grattis till han?! Fast allt han har gjort så kanske så har jag en liten känsla att jag saknar han, jag vett inte men jag tycker att det är lite konstigt att jag kan förlåta han eller hur jag ska säga. Jag är ju hans kött och blod så det kanske inte är så konstigt i alla fall! Jag kan sitta och bläddra igenom bilder på han och mig jag har tavlor i mitt rum med han och mig. Det kanske inte är så konstigt som man kan tro. Jag vet inte hur jag ska kunna säga det på något annat sätt. Jag hade tänkt att gå till kyrkan och tända ett ljus men det bliv inte att jag gjorde det efter allt, varför ska jag bry mig om hans födelsedag?? Är det för att han är min pappa? Och detta år är det bara jobbigare, för det är tio år sidan jag var med min pappa en hel dag. Eller det är 30/6 juni. Men det är jobbigt och den 3/6 så är det min födelsedag, du kunde inte tänka dig att hälsa på en annan dag eller än att bara strunta i det. Och i år så kommer det nog inte bli att jag firar den på min födelsedag. Det är bara en stor ledsam het att fira den på något sätt vet inte varför men blir bara det. Jag kan inte ha kul på min 16 års dag eller något sånt. Man kan tänka sig varför jag har firat dem andra men min mamma har gjort så att hon inte har sakt något till oss för än nu. Men det kanske känns så men man får se hur det blir framöver.