Imorgon så är det tio år sedan jag träffade eller jag umgådes med dig. Jag saknar dig fast du har gjort så många idotiska saker i mitt liv, jag fattar inte hur jag kan sakna dig men det kanske är en känsla man har kavar du är mitt kött och blod. Det går inte att förneka. Men det som bara blir jobbigt är att det var på min födelsedag du lämnade oss. Du kunde tänka hur fan jag kommer känna under tiden som går. Jag kommer inte kunna släppa det jag kommer inte kunna ha kul på min födelsedag. Jag vet fan inte hur det kommer gå imorgon jag kommer fan inte kunna kliva upp från sängen imorgon jag kommer ligga kvar och bara hoppas att dagen bara går över. Är det konstigt att jag inte vill fira min födelsedag imorgon eller vad?!