Har någon haft som jag?? Varje gång jag inte tar min medicin så sjunker jag ner i ett jävla hål av sårg, jag märker att röster kommer och jag vet inte hur jag ska bli av med dem. Det bara forsätter och fårsätter. Jag har svårt att stå i mot rösterna. Det ända som brukar kunna tysta rösterna är att skära sig, men jag vet inte om det kommer funka häller. Och vem kan jag prata med hemma jag har två personer jag kan snacka med men jag kan inte snacka med någon hemma. Vad är det jag ska säga till min mamma eller lossas pappa jag hör röster som säger att jag ska ta livet av mig jag har tankar som jag vill ta livet av mig med. Det går bara inte!! Om jag inte tar mina medicinen så blir det bara ett helvete. Men ska jag bara ta mina mediciner och allt ska bli bra eller??Men vad händer om jag missar eller kommer det bli att jag tar livet av mig eller vad jag fattar en stund att medicinen hjälper men jag tror inte den hjälper helt. Jag ska inte skära mig när man äter den men jag gör det i alla fall. Eller är blir det så att jag gör det för att jag burkar skära mig minst en gång i vecka eller varför gör jag det?? Jag lovade två personer jag ska sluta med det men det är inte så lätt. Jag älskar dem så jävla mycket men jag gör det inte med vilja jag kan bara inte sluta det är jobbigt och svårt. När jag skär mig så mår jag bra, men lycka försvinner det gör det efter ett tag. Så det hjälper kanske ett par dagar att skära sig och man mår bra ett tag men sen då måste jag göra om det. Nu när det är sommar med kan man tänka sig att alla kommer se mina skär märken men nej jag har mina knep över att folk inte ska se att jag mår dåligt. Utan att jag mår bra jag brukar med ha mitt lilla face och jag. Det menar med att jag spelar glad om man inte fattar vad jag menar med det. Jag skrattar och ler och är bara sprallig men jag mår bara skit piss dåligt. Men under tiden jag fick kontakt med en underbar person så har jag blivit bättre att inte köra mitt lila face och jag att jag ska börja säga vad jag känner och tänker. Och inte säga att jag mår bra. Jag ska vissa hur det kan se ut när jag har skärt mig lite och ni kanske inte det är lite men det är lite för mig för jag brukar skära djupare och mer för.

Imorgon så är det tio år sedan jag träffade eller jag umgådes med dig. Jag saknar dig fast du har gjort så många idotiska saker i mitt liv, jag fattar inte hur jag kan sakna dig men det kanske är en känsla man har kavar du är mitt kött och blod. Det går inte att förneka. Men det som bara blir jobbigt är att det var på min födelsedag du lämnade oss. Du kunde tänka hur fan jag kommer känna under tiden som går. Jag kommer inte kunna släppa det jag kommer inte kunna ha kul på min födelsedag. Jag vet fan inte hur det kommer gå imorgon jag kommer fan inte kunna kliva upp från sängen imorgon jag kommer ligga kvar och bara hoppas att dagen bara går över. Är det konstigt att jag inte vill fira min födelsedag imorgon eller vad?!

Jag är hemma jag har varit hos min mormor hela sommaren jag åkte hem i går för att jag ska fira min födelsedag imorgon. Men jag trodde inte att det skulle vara så här jobbigt att vara hemma. Jag har redan varit hemma i en dag och jag vill bara dö. Det har inte hänt något hemma men jag får en sån känsla över att jag vill dö jag vet inte varför. Föra året så bråkade jag mamma och min lossas pappa varje dag. Och jag tror det sitter i. Jag är så jävla tröt på att inte kunna vara hemma utan att ha den känslan. Och jag kan inte sluta tänka på det häller, jag tror att jag kommer ta livet av mig snart men. Jag vet inte hur jag kan få bort tankarna men en sak som gör mig må bättre åt stunden är man sitter och skär sig men det hjälper inte för evigt. Vett inte hur jag ska få bort mina tankar och det hjälper inte när jag pratar med någon.

idag var det min pappas födelsedag den 24/6. Det känns bara konstigt man kan inte säga grattis är det konstigt att jag vill säga grattis till han?! Fast allt han har gjort så kanske så har jag en liten känsla att jag saknar han, jag vett inte men jag tycker att det är lite konstigt att jag kan förlåta han eller hur jag ska säga. Jag är ju hans kött och blod så det kanske inte är så konstigt i alla fall! Jag kan sitta och bläddra igenom bilder på han och mig jag har tavlor i mitt rum med han och mig. Det kanske inte är så konstigt som man kan tro. Jag vet inte hur jag ska kunna säga det på något annat sätt. Jag hade tänkt att gå till kyrkan och tända ett ljus men det bliv inte att jag gjorde det efter allt, varför ska jag bry mig om hans födelsedag?? Är det för att han är min pappa? Och detta år är det bara jobbigare, för det är tio år sidan jag var med min pappa en hel dag. Eller det är 30/6 juni. Men det är jobbigt och den 3/6 så är det min födelsedag, du kunde inte tänka dig att hälsa på en annan dag eller än att bara strunta i det. Och i år så kommer det nog inte bli att jag firar den på min födelsedag. Det är bara en stor ledsam het att fira den på något sätt vet inte varför men blir bara det. Jag kan inte ha kul på min 16 års dag eller något sånt. Man kan tänka sig varför jag har firat dem andra men min mamma har gjort så att hon inte har sakt något till oss för än nu. Men det kanske känns så men man får se hur det blir framöver.

Jag sitter och tänker jag har gjort det ofta på det sittonde. Och det jag aldrig har förståt varför du inte kom. Du kom inte på förhören du kom inte på rättegångarna, det är som du inte bryr dig om mig eller min syster. Jag fattar inte det varför ännes skaffa barn om du inte ännes bryr dig om dom. Du hade fan kunnat fått hjälp du kunde fått träffa oss men nej du ska inte dyka upp du ska vara någon stans och supa och knarka. det är tydligen viktigare för dig. fattar inte du hur vi känner oss övergiven att ingen vill ha oss jag kan inte fatta att jag kan kalla dig pappa jag gör inte det. jag kan fan inte fatta att du väljer knark framför dina barn, vad fan du är patetisk. jag har villat ta kontakt med dig men vad fan jag tycker inta att jag ska göra det du om du hade funnits vid min sida kanske jag inte skulle ha blivit våldtagen men nej du knarkar istället. jag kanske inte skulle hålla på och skadat mig om inte du hade gjort det du har gjort. Men en bra sak har jag kommit på jag hade aldrig kunnat bli så stark jag är i dag om det inte skulle vara för dig. Men om jag hade en önskan så skulle det vara att inget av detta skulle ha hänt. Men det som man alltid tänker på efteråt är bästa. Men än sak vet jag om du någon skulle bry dig om oss och försöka ta kontakt kan det vara försent det är det ända jag kan säga. Varför bry sig efter tio eller tjugo år när du kunde ha gjort det förstunden.

Du gör så varje människa du möter mår bra du gör så jag är bra. Jag kan inte fatta att du är underbar. jag kan inte fatta att du tycker om mig. okej mitt självförtroende kanske inte är bästa men jag är glad att du finns. varje dag som går så är jag lycklig när jag hör din röst när jag får dina sms så lysser mitt ansikte upp. jag har aldrig kunnat känna så här för någon. jag har det svårt att lita på killar men du gör det enkelt och gjort att jag kan lita på dem mer. Jag är bara så jävla glad att du finns, du är min underbara ängel och vill inte förlora dig bebis. du är en stor del av mitt liv du vet jävligt mycket och jag är glad att jag kan snacka med dig om allt. Du är så jävla underbar love you me angel.

Jag vet inte hur mycket jag kan göra men en sak vet jag jag kommer att hjälpa dig om det är så det sista jag kommer göra. Jag kanske inte vet vem du är precis men jag kommer hjälpa dig. du ska fan inte leva så som du gör. Jag kommer att stå vid din sida . du förskönar mycket bättre och det kommer du att få. Jag kommer lägga allt åt sidan och bara tänka på att göra det bättre för dig. Jag finns för dig och hjälper dig. Du kommer att klara dig lovar och svär.

Idag har jag haft kontakt med BRIS om att dem ska hjälpa mig med konserten. Men dem bad mig skicka min adress och så skulle jag få hem papper om vad mer jag kan hjälpa barn som har det jobbigt hemma. Jag vill kunna hjälpa dem så mycket som möjligt så det är bra att jag kan få hem det nu eller ganska snart. Jag vet hur jobbigt det kan vara att inte ha någon och prata med eller att man kanske blir mobbad i skolan av det. Och jag finns det lovar jag det kan vara enklare att prata med någon som man inte känner än att prata med någon man vet vem det är. Jag brukar gå till BUP det är en plats där man ska prata när man har det jobbigt hemma eller något sånt. Men när jag brukar sitta där och snacka så blir det bara skit, det ända vi pratar om är skolan inget annat jag kan inte snacka med dem. Så det var därför jag började prata med min lärare hon fattade vad man menade och hon sa alltid det som var rätt så man mådde bra. Jag är glad att hon finns du är UNDERBAR och jag hoppas att du vet det. Tack vare dig så började jag blogga, hon har viljat att jag ska skriva en bok om mitt liv och skit och jag har inte tyckt att det skulle vara kul men nu har jag fattat att jag mår bara bättre av det, sedan efter mitt sommarlov har slutat så kanske jag ska börja skriva om mitt liv på vardagarna men jag vet inte om jag ska det. Jag vill bara säga var inte rädda att vissa vad er familj gömmer, ni kommer bara må bättre av det. Det kan vara jobbigt i börja men kommer att bli bättre under tiden. Det finns alltid någon man kan prata med lovar.

Min pappa var det ett tag sedan jag såg och umgänges med, jag har inte träffat min farmor på flera år. Jag kan inte träffa henne för då är våra liv i fara. Jag älskar henne så mycket jag hade det så bra när jag var med henne. Alla våra lyckliga stunder vi hade som barn var när man var hemma hos henne och inget kunde bli dåligt.

Jag har märkt när man ska håla ett löfte som man vet att man kommer att bryta så gör man det. Jag lovade dig att jag inte skulle göra illa mig men vad är det jag gör. Förlåt! nu med min pappa och killen som våldtog mig och om inte det räcker så ska man få hot brev att man ska dör och ingen vill att du ska leva och så vidar. Det är många som vett att jag har det jobbigt i å, men det är ingen ursäkt att man ska ta livet av sig. Men den personen som skickade dem till mig var en bra vän eller jag trodde det. Och hon visste allt hon visset hur jag mådde och jag har försökt många gånger i mitt liv att ta livet av mig men misslyckat. Jag är nu för tiden rädd för att gå ut när jag är i stan själv jag var aldrig rädd men nu när man kanske kan bli dödad så är det bara jobbigt så jag struntar i det och åkte ut till min mormor för det vet jag att jag är trygg men jag kan inte vara med minna vänner då. Så hur man än gör så blir det inte rätt. Men nu kanske jag kan sova, men jag tror det blir att jag kommer ligga vaken hela natten för jag har så mycket i mitt huvud. Det som är jobbigt är att jag inte vet var jag har mina känslor för dig dem blir bara starkare och starkare men jag vet inte hur du känner för mig. men du är en underbar person och ingen kommer kunna förstöra det vi har. jag lovar. <3<3

Jag hatar mig själv just nu. jag skulle inte ha tagit kontakt med killen som våldtog mig. men det var något som gjorde att jag gjorde det. Jag vill få reda på varför han gjorde det men jag fick inget bra svar. Det ända svaret jag fick var att han inte var sig själv när han gjorde men jag tycker inte att det är någon att skylla på. Jag kan tänka mig att det var jobbigt för han när hans pappa dog, men det har ju ingen betydelse. Så bara för jag har det jobbigt med min familj när jag var lite så betyder det att jag ska våldta jag kille sen när jag blir äldre eller jag fattar inte vad han menar.Jag har en kompis som har förlorat sin mamma i cancer hon har det riktigt jobbig och jag står vid hennes sida både dag och natt. hon är min ängel men det betyder inte att hon går och våldtar killar. men jag vett att folk tänker på olika sätt men jag tycker inte att det är något man ska skylla på. Jag ångrar mig att jag frågade han men man vill veta och i år är det tio år sedan han gjorde det första gången.  Jag vet inte jag frågade han sedan hur han skulle känna sig om hans dotter skulle bli våldtagen, och det ända han kunde säga var att han inte skulle klara av att leva då. Varje dag som går så mår jag dåligt. Jag sitter och skär mig och det gör jag kanske mer än gång i veckan. Jag vill inte att man ska tycka synd om mig för det och jag är inte EMO för att jag gör det det får mig bara att må bra och det gör att min ångest försvinner. varje dag som går blir det bara värre och värre men jag är glad över att jag är glad över att jag började prata med dig patrik du är en underbar vän och jag är så tacksam att du finns. Du gör så jag orkar stiga upp för sängen, och orka bara leva. vet inte hur jag skulle klara mig utan dig tack för jag får ha dig som min vän. I Love You.

Hej alla läsare jag försöker att anorna en konsert som jag ska hålla och pengarna man samlar in går i organisationer som hjälper barn som har det jobbigt hemma. Jag har själv haft det jobbigt och vill göra det bättre för andra. Så jag undra om det är någon som har lust att hjälpa till eller om det finns någon som vet några som kan vara med och stöta min konsert jag ska försöka att kunna ha den på olika platser i landet hör av er, svarar på allt

Hej, ni som läser och följer min blogg har ju märkt att jag skriver om mitt liv och sånt. jag vill säga att jag finns om det är någon så behöver hjälp jag kan hjälpa er med det ni behöver hjälp om jag svara och sånt. ni kanske ni tycker att det är konstigt att prata med någon in inte känner men det kan vara bra. och det ni säger kommer inte läka ut eller något sånt. jag håller det för mig själv och har vi säga tystnadsplikt jag kommer inte ta kontakt med någon inte ni kanske vill det. jag vill hjälpa barn som har det jobbigt hemma i sin familj så ni får höra av er när ni vill. Om ni inte vill snacka här så är det bara att fråga efter min msn.

Snart är det min pappas födelsedag. jag vet inte om jag klarar av den dagen eller vad. Varje år hans födelsedag kommer så vill jag bara dö. det som är jobbigt är att man inte har någon och prata med. Jag kan inte prata med min mamma om det, jag kan inte prata med henne om något. Sedan efter hans födelsedag så fyller jag med år bara tre dagar efter varandra. Och nu är det tio år sedan jag var med min pappa och det är exakt på min födelse dag, den 30 juni. Jag mår bara dåligt av att tänka på det men jag kan inte sluta tänka på det. Det är det som är svårt, man går och tänker på det nästan varje dag men ingen i sin omgivning förstår hur man känner och mår. Det finns måna kontakter man kan gå till men jag kan inte prata med dem. Jag tycker inte att dem hjälper något för än min underbara lärare hjälpte mig. Henne kunde jag prata om allt och hon fans där när man hade det jobbigt. Jag älskar henne, jag har aldrig vågat prata med någon vuxen om mitt liv jag har jag haft det inom mig det mesta, men när man börjar prata med henne så kan man inte sluta.

Jag minns som om det vore igår det hände. Jag var sex år det var innan jag skulle bli sju. Jag var hemma hos min fostermammas syster för jag skulle gå ut och leka med hennes barn hon har tre barn och lovisa och jag brukar ofta leka tillsammans. Men det var hennes bror som var hemma, han släppte in mig i huset och sa att jag skulle vänta därinne tills hon kommer hem. Jag satte mig i köket och väntade du hör jag han ropa (han heter Rasmus) att jag skulle komma in till badrummet för att han skulle vissa mig en sak.....

När vi kom dit vart vi välkomnade med många kramar och pussar. Min syster och jag var inte dem ensamma barnen där utan det bodde två till syskon, som hete Lisa och Filip. Lisa skulle bli 18 och får inte bo kvar i fosterfamilj för man blir myndig. Och Filip var 15 år. Det var ganska läskigt man visste inte vem personerna var om man skulle sova första gången där, man visste inte riktigt vilka personerna var men, det var bara att sova dem värkande vara snälla så jag var inte rädd så. Men det gick bra att sova i huset jag och min syster delade rum, så det var bra det. Men tiden som gick så verkade allt så bra. Men tiderna för ändrades. Det var slutet på terminen och jag skulle snart sluta lekis, jag var på skolgården och lekte, vi hade rast vi stog i en ruta och skulle stuts en basketboll i olika rutor.

Jag och min syster flyttade till ett barnhem när soc fick reda på att vi far illa till hemma och vi inte kunde bo hemma. Jag gick på lekis och min syster skulle börja ettan. Mamma bodde varje vecka hos oss på barnhemmet. men ibland kunde hon åka iväg för att pappa skulle vara där med oss en dag och sedan kommer mamma dagen efter. Jag trodde att man skulle slippa att bli slaggen av någon och bara ha det bra. Men det vart inte så. En kille på barhemmet minns jag att han inte var snäll mot mig eller andra barn där. När jag blev arg eller ledsen kunde han ta tag i mig och dra in mig i rummet och smälla till mig. När han tog tag i mig så var det inte löst han drog i armen eller nacken. Efter rått så hade man märken. För mig hände det när inte mina föräldrar var i närheten. När mammafrågade vad som hade hänt så var jag tvungen och säga att det var pappa som hade slagit mig när han hade varit här. Och om jag sa att det var han som jobbade där skulle han slå ihjäl mig. Det hände ibland att han slå min syster med men det var inte ofta.

Det börjar med att min syster föddes år 1992 och jag föddes två år efter henne 1994.

Heej!