Min pappa var det ett tag sedan jag såg och umgänges med, jag har inte träffat min farmor på flera år. Jag kan inte träffa henne för då är våra liv i fara. Jag älskar henne så mycket jag hade det så bra när jag var med henne. Alla våra lyckliga stunder vi hade som barn var när man var hemma hos henne och inget kunde bli dåligt.

Jag har märkt när man ska håla ett löfte som man vet att man kommer att bryta så gör man det. Jag lovade dig att jag inte skulle göra illa mig men vad är det jag gör. Förlåt! nu med min pappa och killen som våldtog mig och om inte det räcker så ska man få hot brev att man ska dör och ingen vill att du ska leva och så vidar. Det är många som vett att jag har det jobbigt i å, men det är ingen ursäkt att man ska ta livet av sig. Men den personen som skickade dem till mig var en bra vän eller jag trodde det. Och hon visste allt hon visset hur jag mådde och jag har försökt många gånger i mitt liv att ta livet av mig men misslyckat. Jag är nu för tiden rädd för att gå ut när jag är i stan själv jag var aldrig rädd men nu när man kanske kan bli dödad så är det bara jobbigt så jag struntar i det och åkte ut till min mormor för det vet jag att jag är trygg men jag kan inte vara med minna vänner då. Så hur man än gör så blir det inte rätt. Men nu kanske jag kan sova, men jag tror det blir att jag kommer ligga vaken hela natten för jag har så mycket i mitt huvud. Det som är jobbigt är att jag inte vet var jag har mina känslor för dig dem blir bara starkare och starkare men jag vet inte hur du känner för mig. men du är en underbar person och ingen kommer kunna förstöra det vi har. jag lovar. <3<3

Jag hatar mig själv just nu. jag skulle inte ha tagit kontakt med killen som våldtog mig. men det var något som gjorde att jag gjorde det. Jag vill få reda på varför han gjorde det men jag fick inget bra svar. Det ända svaret jag fick var att han inte var sig själv när han gjorde men jag tycker inte att det är någon att skylla på. Jag kan tänka mig att det var jobbigt för han när hans pappa dog, men det har ju ingen betydelse. Så bara för jag har det jobbigt med min familj när jag var lite så betyder det att jag ska våldta jag kille sen när jag blir äldre eller jag fattar inte vad han menar.Jag har en kompis som har förlorat sin mamma i cancer hon har det riktigt jobbig och jag står vid hennes sida både dag och natt. hon är min ängel men det betyder inte att hon går och våldtar killar. men jag vett att folk tänker på olika sätt men jag tycker inte att det är något man ska skylla på. Jag ångrar mig att jag frågade han men man vill veta och i år är det tio år sedan han gjorde det första gången.  Jag vet inte jag frågade han sedan hur han skulle känna sig om hans dotter skulle bli våldtagen, och det ända han kunde säga var att han inte skulle klara av att leva då. Varje dag som går så mår jag dåligt. Jag sitter och skär mig och det gör jag kanske mer än gång i veckan. Jag vill inte att man ska tycka synd om mig för det och jag är inte EMO för att jag gör det det får mig bara att må bra och det gör att min ångest försvinner. varje dag som går blir det bara värre och värre men jag är glad över att jag är glad över att jag började prata med dig patrik du är en underbar vän och jag är så tacksam att du finns. Du gör så jag orkar stiga upp för sängen, och orka bara leva. vet inte hur jag skulle klara mig utan dig tack för jag får ha dig som min vän. I Love You.

Snart är det min pappas födelsedag. jag vet inte om jag klarar av den dagen eller vad. Varje år hans födelsedag kommer så vill jag bara dö. det som är jobbigt är att man inte har någon och prata med. Jag kan inte prata med min mamma om det, jag kan inte prata med henne om något. Sedan efter hans födelsedag så fyller jag med år bara tre dagar efter varandra. Och nu är det tio år sedan jag var med min pappa och det är exakt på min födelse dag, den 30 juni. Jag mår bara dåligt av att tänka på det men jag kan inte sluta tänka på det. Det är det som är svårt, man går och tänker på det nästan varje dag men ingen i sin omgivning förstår hur man känner och mår. Det finns måna kontakter man kan gå till men jag kan inte prata med dem. Jag tycker inte att dem hjälper något för än min underbara lärare hjälpte mig. Henne kunde jag prata om allt och hon fans där när man hade det jobbigt. Jag älskar henne, jag har aldrig vågat prata med någon vuxen om mitt liv jag har jag haft det inom mig det mesta, men när man börjar prata med henne så kan man inte sluta.

Jag minns som om det vore igår det hände. Jag var sex år det var innan jag skulle bli sju. Jag var hemma hos min fostermammas syster för jag skulle gå ut och leka med hennes barn hon har tre barn och lovisa och jag brukar ofta leka tillsammans. Men det var hennes bror som var hemma, han släppte in mig i huset och sa att jag skulle vänta därinne tills hon kommer hem. Jag satte mig i köket och väntade du hör jag han ropa (han heter Rasmus) att jag skulle komma in till badrummet för att han skulle vissa mig en sak.....

När vi kom dit vart vi välkomnade med många kramar och pussar. Min syster och jag var inte dem ensamma barnen där utan det bodde två till syskon, som hete Lisa och Filip. Lisa skulle bli 18 och får inte bo kvar i fosterfamilj för man blir myndig. Och Filip var 15 år. Det var ganska läskigt man visste inte vem personerna var om man skulle sova första gången där, man visste inte riktigt vilka personerna var men, det var bara att sova dem värkande vara snälla så jag var inte rädd så. Men det gick bra att sova i huset jag och min syster delade rum, så det var bra det. Men tiden som gick så verkade allt så bra. Men tiderna för ändrades. Det var slutet på terminen och jag skulle snart sluta lekis, jag var på skolgården och lekte, vi hade rast vi stog i en ruta och skulle stuts en basketboll i olika rutor.

Jag och min syster flyttade till ett barnhem när soc fick reda på att vi far illa till hemma och vi inte kunde bo hemma. Jag gick på lekis och min syster skulle börja ettan. Mamma bodde varje vecka hos oss på barnhemmet. men ibland kunde hon åka iväg för att pappa skulle vara där med oss en dag och sedan kommer mamma dagen efter. Jag trodde att man skulle slippa att bli slaggen av någon och bara ha det bra. Men det vart inte så. En kille på barhemmet minns jag att han inte var snäll mot mig eller andra barn där. När jag blev arg eller ledsen kunde han ta tag i mig och dra in mig i rummet och smälla till mig. När han tog tag i mig så var det inte löst han drog i armen eller nacken. Efter rått så hade man märken. För mig hände det när inte mina föräldrar var i närheten. När mammafrågade vad som hade hänt så var jag tvungen och säga att det var pappa som hade slagit mig när han hade varit här. Och om jag sa att det var han som jobbade där skulle han slå ihjäl mig. Det hände ibland att han slå min syster med men det var inte ofta.

Det börjar med att min syster föddes år 1992 och jag föddes två år efter henne 1994.

Heej!