The time have changes!

Det är första gången i mitt liv jag har haft ont efter jag har skärt mig.

Varför vet man att det som gör dig glad också skadar dig själv med?

Du kan sitta och trycka ner mig gör det och se om jag mår bättre jag kommer inte göra det och det vet du. Sitta och skriva till någon som har det jobbigt och inte orkar med livet ibland att den ska bli som sin pappa. Allt jag vet är att jag inte kommer bli som han. Jag har försökt tagit mitt liv sen jag gick i fyran. När alla mina minnen kommer tillbaka när jag sa hos polisen och bärreta hur en sex årig person har blivit våldtagen. Alla förhör allt jävla skit med skolan och lärare. Det tog mig nästa ett halv år innan min mamma fick reda på det jag vågade inte säga något till henne jag var rädd att hon skulle bli arg på mig. Men det vart hon inte och hon sa vad som än händer så vet jag att du inte skulle ljuga om en sån här sak. Jag vart glad att hon trodde på mig. Men tiden gick och jag skulle snart sluta fyran då en person kommer till min skola och den personen vill jag inte träffa. Nej det var inte han som våldtog mig utan min pappa. Han visste vart jag bodde och han visste vilken skolan jag gick på. Det ända jag kunde göra var att springa till bilen för mamma ståg där och väntade för jag skulle till tandläkaren. Och detta sitter kvar i huvudet för jag vet att du bor i Norrköping och jag är rädd för att möta dig på stan jag är det och jag kan säga det, varför skulle jag inte kunna erkänna en sån sak??. Men att du kan sitta och skriva till en på msn och bara trycka ner den fattar jag inte. Det är som att sparka på någon som redan ligger ner ska du veta. Jag ska säga dig det ända jag vill inte ska hända i mitt liv är att jag ska bli som min pappa jag vill inte det och jag lovar att jag aldrig kommer att bli som han ska du vetta. Man kan undra hur fan du tänker! Se skriva till den personen jag älskar att du försökt få mig att må bra och att det inte är bra så som jag håller på med. Vad fan är det försätt jag kommer lägga ut det jag skriv och det du har skrivit på bloggen. Så folk kanske förstår bättre. Du ska bara vetta att jag är glad att jag bor långt ifrån dig ska du veta, för jag kan lova dig att du inte skulle vara så jävla trygg då. Det kanske låter som ett hot men jag vill att du ska veta att jag slåss om jag blir förbannad man kan tro att jag är guds bästa barn. Men ni ska veta att det är jag inte. Detta halv år har bara varit för jävligt jag har inte haft det bra jag har blivit anmäld för olaga hot + misshandel. Den personen jag slog kallade mig bara för äcklig jävla skabb hora. Men det har inte med saken och göra. Jag vet att du läser bloggen och jag vill inte att du ska ta illa upp, men jag vill att hon ska fatta att jag bakar inte om någon snackar om min pappa eller kallar mig saker som gör mig förbanad eller ledsen. Det skulle bara vara så jävla enkelt om du kunde hålla dina jävla kommentarer för dig själv och låta mig leva mitt liv. Jag skulle bli glad för det. Jag vill inte ha dina kommentarer och jag vill inte veta att du tror att jag ska bli som han. Okej vem vet kanske jag blir som han men jag gör allt för han att inte bli som han jag vill inte bli som han och det är inget som kommer hända. Om jag blir som han vill jag inte leva och jag vill leva för jag har två personer i mitt liv som gör att jag vill leva och jag vill inte såra dem. Så du kan dra åt helvete med dina jävla kommentarer och skit i hur fan jag mår det är det ända jag kan säga till dig ska du veta.

Okej jag kan säga jag saknar att ta fram kniven glas eller vafan vad som helst men du ska inte få rätt jag kommer klara det och du kan ha dina jävla kommentarer men du kommer aldrig vinna jag vet att jag kommer klara detta och jag kommer inte svika dig min ängel lovar jag saknar tiden med att ta fram rakbladet och skit och bara sitta där och skära sig men du jag ska bara säga jag kommer aldrig bli som min PAPPA!! jag vet det för jag är inte som han och kommer inte vara som han.

Fan jag vett inte vad jag ska göra lägre. När min mormor var här och fira mig så säger hon till min mamma att det inte är värt att leva längre. Min mormor har levt halva sitt liv hon är bara 58 år. Jag kan inte tänka mig tanken utan dig mormor. Jag älskar dig och du betyder hur jävla mycket som helst för mig. Du är den ända i min släkt som står mig nära. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag är orolig att du inte kommer finnas vid min sida när jag gifter mig och kanske får barn , (som jag hoppas att jag får :) ). Du är den ända jag kan prata med om mina tankar om hur jag mår i släkten. Jag kommer inte kunna fatta att jag en gång kommer vakna upp och du inte är där. Att du är död jag kan inte tänka mig det. Vem ska jag vara hos på lov och helger? Du är min mormor men också min bästavän.

Idag har det varit en okej dag kan jag säga. Men jag kan inte sluta tänka på att folk går och snackar och säger löngner om min pappa. Jag orkar inte av det jag kan fan inte rå för att min pappa är en sån person som han är det är inte jag som har gjort han till det och jag blir bara ledsen och arg att det är jag som ska ta den skiten. Jag skäms över det min pappa har gjort men jag vet med att jag kommer få leva med det rästen av mitt liv, och ingen kan ta mitt förflutna ifrån mig det går inte. Min pappa är knarkar och misshandlare med mera men vad fan ska jag kunna göra för att han inte är det?? Jag ve t inte änns vart han bor bara i Norrköping där jag bor med nu. Men han och jag har inte pratat med varandra på tio år och jag kan inte säga ått han att han inte ska knarka. Jag fattar inte varför alla ska hitta på löngner ibland önskar jag att han var död så jag inte skulle behöva höra alla jävla löngner och bli mobbad för det. Jag klarar inte av att ta hans skit det är inte mitt fel. Det är bara inte det . Tack vare att han har kommit och gått till mina skoler så har personer fått reda på vad han har gjort och vad han gör, och jag vill inte att alla ska vetta om det  och sen gå o0ch mobba mig. Fatta hur jag känner mig!! Jag bara önskar att ni kunde fatta det.

Satt inne på facebook och en jag känner skriver till mig. Det han börjar med är ``vad heter din pappa?:P``.

När jag sitter och lyssnar på låten fields of gold så tänker jag tillbaka under tiden jag har haft det jobbig jag tänker mig att varför ska jag trycka ner mig som jag gör och bara mår dåligt men jag får inget svar på den frågan. Jag vet bara att under hela tiden jag har haft det jobbigt så har jag inte haft någon och prata med, den enda jag har kunnat lite på under den tiden var kniven och mig, men nu har jag fattat att jag har problem och jag måste ha hjälp men jag kan inte prata med vem som helst dem jag pratar med att jag skär mig litar jag på. Jag går inte i skolan eller på stan och ställer mig där och säger titta jag skär mig jag har sakt det till några för men nu har jag verkligen tagit ett steg fram och säger vem jag är som person och jag har problem. Men jag vill inte snacka med BUP dem ringer bara hem fast dem har tystnadsplikt. Okej kanske inte alla på BUP ringer hem men jag vill inte prata med dem för dem fattar inte dem säger att det kommer att fixa sig men det gör det inte fattar inte varför jag ens går dit och prata det ända jag snackar med dem är vad jag har gjort idag och skit. Men men ska nog slut gå ditt inget hjälper när man snackar med dem. Jag har par personer som fattar mig och jag är glad att ha dem i mitt liv. Denna sommaren började piss dåligt jag fick kontakt med killen som våldtog mig men efter jag hade slutat skriva med han på Facebook så fick jag kontakt med Patrik igen och mitt liv vart bara bättre. Och nu när man har han så tänker jag bara hur dum i huvudet är man när man sitter och funderar på att ta livet av sig okej jag har rösterna kvar om jag inte tar min medicin men det är bara att ringa till han och snacka med han för han fattar hur jag känner och vad jag går igenom. Folk tycker kanske ta dina tabletter så kommer du inte ha några problem men tabletterna gör så jag inte ska ha tankarna och röster och inte vara deprimerad men vad fan problemen finns kvar där i alla fall fast man kanske inte ser det för man käkar jävla Happy piller. Dem hjälper att man är glad men problemen kommer alltid att finnas kvar och det vet jag att dem kommer om jag inte börjar snacka om mina problem men jag kan inte bara snacka med vem som helst nu har jag en blogg som jag kan skriva av mig på men jag kan inte snacka med dem face to face om ni fattar vad jag menar. Det är bara jag vet att jag kan snacka med när dem inte känner mina föräldrar som jag vet inte kan ringa till dem och säga vad jag har för problem och skit. Jag är den jag är och kommer inte ändra på mig för det. jag kanske värkar sprallig och glad när man träffar mig. Ibland är jag glad och mår assa bra och ibland så har jag bara mitt face och jag så att ingen ska märka något. Jag orkar inte att alla ska fråga hela tiden vad är det som har hänt och sånt om man är ledsen i skolan och skit så då kör man sitt face och jag det har funkat och det kommer funka nu med, ser varför det inte kommer funka i framtiden men men man vet inte.

Om jag inte hade dig så vet jag inte om jag skulle ha varit i livet. Det kanske låter konstigt att jag säger det men jag börjar att fatta att jag inte kan håla på med det jag gör, jag vet att det är fel och att det inte är bra. Jag kunde inte sov igår jag ringde till dig men du var upptagen så jag väntade jag kollade på mina bilder på min blogg och ville börja skära mig och det har inget med att du svarade jag lovar det var för jag ville se blod eller jag tror det var det. Det var hur svårt som helst att motstå att inte ta kniven eller saxen och bara skära sig. Jag testade och ringa dig för sista gången och du svarade du frågade vad jag gjorde och jag sa inget med gråten i halsen. Direkt hörde du att jag inte mår bra eller att det är något och du frågade vad det var och jag berättade. Jag märkte att du bliv ledsen du vill inte att jag ska skära mig. Du fattar att det är svårt för mig att motstå men efter vi hade lagt på så bliv tankarna bara jobbigare och jobbigare men det fans en tanke som tog över allt och jag hade inte lust att görat. Jag tänkte på dig och hur du skulle må och jag vill inte göra så du mår dåligt för jag älskar dig så jävla mycket.

Jag började ganska tidigt med att skära mig eller jag vet inte om det är tidigt, men första gången jag skar mig var runt femman. Jag ville inte leva med min familj för mina två lossas bröder satt varje dag och kallade mig för fetto och att jag var så fett att jag kommer döda en person när jag går och så vidare och vidare. Efter det så gick det i perioder med skärandet.  Men i sjuan så gjorde jag det aldrig men jag mådde inte bra för det men när jag började åttan så vände sig allt och jag började sitta och skära mig i handleden igen. Jag började må mycket bättre med det hjälpte inte för evigt och jag började skära mig mer och mer. Nu var det inte bara handleden jag började skära mig utan låren och byxlinningen. och under tiden så blev det bara mer och mer nu när jag började nian eller efter halva terminen hade gått så bliv det som ett måste och jag satt och gjorde det nog en gång i veckan ibland så kunde jag göra det mer en en gång i veckan. Och jag försöker inte skära mig om jag inte har tagit min medicin men vad ska jag göra om mina röster inte försvinner, jag vill inte såra dem jag älskar men jag vill inte ta livet av mig heller. Men detta problem har jag haft länge och jag tror det kommer ta lång tid att jag ska kunna sluta med det jag gör men jag vill bli av med det och inte behöva skära mig för att jag ska kunna må bra. Jag vill inte göra det för jag vet att jag sårar dem jag älskar men jag har hållt på med det i fyra år. Och vet inte hur lång tid det kommer ta för att jag ska bli av med det men jag ska göra allt för att jag ska bli av med det.

orolig om RÖSTER!!:

tjejen nu behöver skaffa hjälp och jag menar verkligen de! det funkar inte som du håller på med nu du skadar inte bara dig själv utan alla som älskar dig och bryr sig om dig. och tror verkligen inte du vill de

Jag fick denna kommentar efter jag hade lagt ut mitt inlägg. Jag vet att jag behöver hjälp men jag kan inte prata med mina föräldrar. Om jag säger det till min mamma så kommer hon bli arg och ledsen aa okej det kanske är för att hon bryr sig men när vi bråkar så skriker vi. Och om jag skriker så blir min lossas pappa arg och säger till mig om jag skriker i hans hus så kommer han kasta ut mig. Vart ska jag ta väggen då?? Jag har en mormor som bryr sig men vad fan jag kan inte gå till henne och bo där, hon är sjuk skriven och har problem med sin kropp och har det bara jobbigt hon men. Min mormor älskar jag så jävla mycket och jag kan prata med henne om allt förutan att jag skär mig och har självmordstankar. Jag vill inte att hon ska vara orolig. Det är därför jag tar fram mitt face och jag och bara lossas om att inget är fel. Det kanske låter konstigt men jag vill inte att andra ska vara oroliga jag vill att dem ska må bra och jag tar hand om dem. Jag är en sån person och det kan inte jag rå för att jag är. Jag kan offra mitt liv för någon jag tycker sjukt mycket om för att den ska kunna leva och må bra. Och jag vet att den kanske inte skulle göra samma sak för mig men den skiten får man ta, men jag gör allt för dem jag älskar och hjälper dem så gått jag kan. Och jag vet att jag skadar mig själv och jag vet att dem i min närhet blir sårade och plågade av det med men jag kan inte rå för det jag har dem tankarna och det har jag. Man kanske tycker att jag är något CP fall eller hur fan jag ska förklara. Men när tankarna är i huvudet så är det bara sig själv man har i huvudet efter jag har skärt mig så tänker jag på dem jag kommer såra när dem får reda på det. Så det är därför jag gör så att mina armband täcker såren för då ser ingen vad jag har gjort och gör. Du kanske man förstår mer varför jag la upp bild med armbanden. Men nu ska jag försöka sova eller kommer nog inte kunna sova men får se. Jag kan nog säga så här om en knarkar inte skulle få sitt knark skulle han bli galen om inte jag få skära mig när jag inte tar min medicin så blir jag ledsen och galen. Jag tycker att det är ungefär samma sak men ni kanske tycker annorlunda. Inte vet jag, men ni får skriva vad ni tycker och tänker. Men jag vet att jag behöver hjälp men jag kan inte prata med folk så lätt som inte fattar något det är det, och det var därför jag startade bloggen för jag trodde att detta skulle hjälpa mig men jag vet inte men vi får se hur det kommer bli jag kanske kommer bli bättre av detta men jag vet inte.

Har någon haft som jag?? Varje gång jag inte tar min medicin så sjunker jag ner i ett jävla hål av sårg, jag märker att röster kommer och jag vet inte hur jag ska bli av med dem. Det bara forsätter och fårsätter. Jag har svårt att stå i mot rösterna. Det ända som brukar kunna tysta rösterna är att skära sig, men jag vet inte om det kommer funka häller. Och vem kan jag prata med hemma jag har två personer jag kan snacka med men jag kan inte snacka med någon hemma. Vad är det jag ska säga till min mamma eller lossas pappa jag hör röster som säger att jag ska ta livet av mig jag har tankar som jag vill ta livet av mig med. Det går bara inte!! Om jag inte tar mina medicinen så blir det bara ett helvete. Men ska jag bara ta mina mediciner och allt ska bli bra eller??Men vad händer om jag missar eller kommer det bli att jag tar livet av mig eller vad jag fattar en stund att medicinen hjälper men jag tror inte den hjälper helt. Jag ska inte skära mig när man äter den men jag gör det i alla fall. Eller är blir det så att jag gör det för att jag burkar skära mig minst en gång i vecka eller varför gör jag det?? Jag lovade två personer jag ska sluta med det men det är inte så lätt. Jag älskar dem så jävla mycket men jag gör det inte med vilja jag kan bara inte sluta det är jobbigt och svårt. När jag skär mig så mår jag bra, men lycka försvinner det gör det efter ett tag. Så det hjälper kanske ett par dagar att skära sig och man mår bra ett tag men sen då måste jag göra om det. Nu när det är sommar med kan man tänka sig att alla kommer se mina skär märken men nej jag har mina knep över att folk inte ska se att jag mår dåligt. Utan att jag mår bra jag brukar med ha mitt lilla face och jag. Det menar med att jag spelar glad om man inte fattar vad jag menar med det. Jag skrattar och ler och är bara sprallig men jag mår bara skit piss dåligt. Men under tiden jag fick kontakt med en underbar person så har jag blivit bättre att inte köra mitt lila face och jag att jag ska börja säga vad jag känner och tänker. Och inte säga att jag mår bra. Jag ska vissa hur det kan se ut när jag har skärt mig lite och ni kanske inte det är lite men det är lite för mig för jag brukar skära djupare och mer för.

Imorgon så är det tio år sedan jag träffade eller jag umgådes med dig. Jag saknar dig fast du har gjort så många idotiska saker i mitt liv, jag fattar inte hur jag kan sakna dig men det kanske är en känsla man har kavar du är mitt kött och blod. Det går inte att förneka. Men det som bara blir jobbigt är att det var på min födelsedag du lämnade oss. Du kunde tänka hur fan jag kommer känna under tiden som går. Jag kommer inte kunna släppa det jag kommer inte kunna ha kul på min födelsedag. Jag vet fan inte hur det kommer gå imorgon jag kommer fan inte kunna kliva upp från sängen imorgon jag kommer ligga kvar och bara hoppas att dagen bara går över. Är det konstigt att jag inte vill fira min födelsedag imorgon eller vad?!

Jag är hemma jag har varit hos min mormor hela sommaren jag åkte hem i går för att jag ska fira min födelsedag imorgon. Men jag trodde inte att det skulle vara så här jobbigt att vara hemma. Jag har redan varit hemma i en dag och jag vill bara dö. Det har inte hänt något hemma men jag får en sån känsla över att jag vill dö jag vet inte varför. Föra året så bråkade jag mamma och min lossas pappa varje dag. Och jag tror det sitter i. Jag är så jävla tröt på att inte kunna vara hemma utan att ha den känslan. Och jag kan inte sluta tänka på det häller, jag tror att jag kommer ta livet av mig snart men. Jag vet inte hur jag kan få bort tankarna men en sak som gör mig må bättre åt stunden är man sitter och skär sig men det hjälper inte för evigt. Vett inte hur jag ska få bort mina tankar och det hjälper inte när jag pratar med någon.

idag var det min pappas födelsedag den 24/6. Det känns bara konstigt man kan inte säga grattis är det konstigt att jag vill säga grattis till han?! Fast allt han har gjort så kanske så har jag en liten känsla att jag saknar han, jag vett inte men jag tycker att det är lite konstigt att jag kan förlåta han eller hur jag ska säga. Jag är ju hans kött och blod så det kanske inte är så konstigt i alla fall! Jag kan sitta och bläddra igenom bilder på han och mig jag har tavlor i mitt rum med han och mig. Det kanske inte är så konstigt som man kan tro. Jag vet inte hur jag ska kunna säga det på något annat sätt. Jag hade tänkt att gå till kyrkan och tända ett ljus men det bliv inte att jag gjorde det efter allt, varför ska jag bry mig om hans födelsedag?? Är det för att han är min pappa? Och detta år är det bara jobbigare, för det är tio år sidan jag var med min pappa en hel dag. Eller det är 30/6 juni. Men det är jobbigt och den 3/6 så är det min födelsedag, du kunde inte tänka dig att hälsa på en annan dag eller än att bara strunta i det. Och i år så kommer det nog inte bli att jag firar den på min födelsedag. Det är bara en stor ledsam het att fira den på något sätt vet inte varför men blir bara det. Jag kan inte ha kul på min 16 års dag eller något sånt. Man kan tänka sig varför jag har firat dem andra men min mamma har gjort så att hon inte har sakt något till oss för än nu. Men det kanske känns så men man får se hur det blir framöver.

Jag sitter och tänker jag har gjort det ofta på det sittonde. Och det jag aldrig har förståt varför du inte kom. Du kom inte på förhören du kom inte på rättegångarna, det är som du inte bryr dig om mig eller min syster. Jag fattar inte det varför ännes skaffa barn om du inte ännes bryr dig om dom. Du hade fan kunnat fått hjälp du kunde fått träffa oss men nej du ska inte dyka upp du ska vara någon stans och supa och knarka. det är tydligen viktigare för dig. fattar inte du hur vi känner oss övergiven att ingen vill ha oss jag kan inte fatta att jag kan kalla dig pappa jag gör inte det. jag kan fan inte fatta att du väljer knark framför dina barn, vad fan du är patetisk. jag har villat ta kontakt med dig men vad fan jag tycker inta att jag ska göra det du om du hade funnits vid min sida kanske jag inte skulle ha blivit våldtagen men nej du knarkar istället. jag kanske inte skulle hålla på och skadat mig om inte du hade gjort det du har gjort. Men en bra sak har jag kommit på jag hade aldrig kunnat bli så stark jag är i dag om det inte skulle vara för dig. Men om jag hade en önskan så skulle det vara att inget av detta skulle ha hänt. Men det som man alltid tänker på efteråt är bästa. Men än sak vet jag om du någon skulle bry dig om oss och försöka ta kontakt kan det vara försent det är det ända jag kan säga. Varför bry sig efter tio eller tjugo år när du kunde ha gjort det förstunden.

Du gör så varje människa du möter mår bra du gör så jag är bra. Jag kan inte fatta att du är underbar. jag kan inte fatta att du tycker om mig. okej mitt självförtroende kanske inte är bästa men jag är glad att du finns. varje dag som går så är jag lycklig när jag hör din röst när jag får dina sms så lysser mitt ansikte upp. jag har aldrig kunnat känna så här för någon. jag har det svårt att lita på killar men du gör det enkelt och gjort att jag kan lita på dem mer. Jag är bara så jävla glad att du finns, du är min underbara ängel och vill inte förlora dig bebis. du är en stor del av mitt liv du vet jävligt mycket och jag är glad att jag kan snacka med dig om allt. Du är så jävla underbar love you me angel.

Jag vet inte hur mycket jag kan göra men en sak vet jag jag kommer att hjälpa dig om det är så det sista jag kommer göra. Jag kanske inte vet vem du är precis men jag kommer hjälpa dig. du ska fan inte leva så som du gör. Jag kommer att stå vid din sida . du förskönar mycket bättre och det kommer du att få. Jag kommer lägga allt åt sidan och bara tänka på att göra det bättre för dig. Jag finns för dig och hjälper dig. Du kommer att klara dig lovar och svär.